|
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Mångsidig jakthund
FCI-KLASSIFIKATION: GRUPP 7, sektion 1 Med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen har sitt ursprung i de hundar som fram för
allt i medel-havsländerna användesvid fågeljakt med nät samt vid jakt med
falk. Hundar av denna typ infördes till de Tyska furstehusen från
Frankrike, Spanien och Fladern. Hundarnas viktiktigaste förmåga var att
stå för vilt, något som blev särskilt uppskattat i och med tillkomsten av
den dubbelpipiga jaktbössan (1750). Man fällde "fågeln i uppfloget"
framför hunden. Detta var första steget i den korthåriga vorstehhundens
övergång från att vara en ren stående fågelhund till dagens mångsidiga
jakthund.
Sedan 1897 utges i Tyskland "Avelsbok för tyskt korthår", vilken
ursprungligen sammanställdes av prins Albrecht Av Solms-Braunfeld, och som
innehöll rasbeskrivning, anatomiska bedömningskriterier och enkla
jaktprovsregler.
Standarden fastslår hur korthårig vorsteh skall vara byggd för att kunna
uppfylla alla jaktliga krav som ställs på denna mångsidiga jakthund även
högt upp i åldern.
Något som blev särskilt uppskattat i och med tillkomsten av den
dubbelpipiga jaktbössan (1750). Man fällde "fågeln i uppfloget" framför
hunden. Detta var första steget i den korthåriga vorstehhundens övergång
från att vara en ren stående fågelhund till dagens mångsidiga jakthund.
Sedan 1897 utges i Tyskland "Avelsbok för tyskt korthår", vilken
ursprungligen sammanställdes av prins Albrecht Av Solms-Braunfeld, och som
innehöll rasbeskrivning, anatomiska bedömningskriterier och enkla
jaktprovsregler.
Standarden fastslår hur korthårig vorsteh skall vara byggd för att kunna
uppfylla alla jaktliga krav som ställs på denna mångsidiga jakthund även
högt upp i åldern.
HELHETSINTRYCK: Korthårig vorsteh skall vara en ädel och harmoniskt
byggd hund. Dess kroppsbyggnad skall borga för styrka, uthållighet och
snabbhet. God resning, flytande linjer, torrt huvud, väl buren svans, tätt
åtliggande glänsande päls och vägvinnande harmoniska rörelser understryker
dess ädelhet.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppslängden skall något överstiga
mankhöjden.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Korthårig vorsteh skall vara stabil,
balanserad och pålitlig med jämnt temperament, varken nervös eller
aggressiv.
HUVUD: Huvudet skall vara torrt, välskuret, varken för lätt eller
för tungt och harmoniera med kroppsform och kön
SKALLPARTI: Skallen skall vara tillräkligt bred och lätt välvd med
svagt markerad nackknöl. Pannfåran skall inte vara för djup.
Ögonbrynsbågarna skall vara svagt markerade.
STOP: Stopet skall vara måttligt markerat.
NOSTRYFFEL: Nostryffeln skall vara något framträdande. Näsborrarna
skall vara tillräkligt vida och breda. Färgen är oftast, endast hos hundar
med vit grundfärg är köttfärgad eller fläckig nostryffel tillåten.
NOSPARTI: Nospartiet skall vara långt, brett, djupt och kraftigt.
Nosryggen skall från sidan visa en lätt välvning, vilken kan variera från
en ädelt formad s.k. ramsnos till en lätt förhöjning över den annars raka
linjen - mer utpräglad hos hanhundar. En helt rak nosrygg är tillåten, men
midre önskvärd. En konkav nosrygg är däremot ett allvarligt fel.
LÄPPAR: Läpparna skall vara väl pigmenterade och åtliggande, inte
allt för överhängande. De skall falla nästan lodrätt från nosen till
delningspunkten och sedan följa en mjuk båge till de måttligt markerade
mungiporna.
KÄKAR/TÄNDER: Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och
fullständigt saxbett
KINDER: Kinderna skall vara kraftiga med väl utvecklad muskulatur.
ÖGON: Öginen skall vara medelstora, varken utstående eller djupt
liggande. Mörkbrun färg är mest önskvärd. Ögonlockskanterna skall vara väl
åtliggande.
ÖRON: Öronen skall vara måttligt långa, högt och brett ansatta. De
skall bäras hängande tätt intill huvudet, utan vridning. Nertill skall
öronen vara trubbigt avrundade. De skall vara varken för tjocka eller för
tunna. Öronen skall, om de dras framåt nå ungefär till mungiporna.
HALS: Halsens längd skall harmoniera med helheten. Halsen skall
gradvis vidgas ner mot skuldran. Nacken skall vara mycket muskulös och
lätt välvd. Halsskinnet skall vara stramt åtliggande.
KROPP:
RYGGLINJE: Rygglinjen skall vara rak och lätt sluttande.
MANKE: Manken skall vara tydligt markerad.
RYGG: Ryggen skall vara fast och taggutskotten skall döljas av den
väl utvecklade muskulaturen.
LÄNDPARTI: Ländpartiet skall vara kort, brett, muskulöst och plant
eller lätt välvd. Övergången skall vara stram.
KORS: Korset skall vara väl musklat, brett och tillräkligt långt.
Det skall vara lätt sluttande mot svansen, inte brant.
BRÖSTKORG: Bröstkorgen skall vara mer djup än bred, med väl
markerat förbröst. Bröstbenet skall nå långt bak och ligga i jämnhöjd med
armbågen. Revbenens välvning skall vara god, varken flat eller tunnformig.
Även de bakre revbenen skall vara långa.
UNDERLINJE: Buklinjen skall vara stram och endast lätt uppdragen.
SVANS: Svansen skall vara högt ansatt, kraftig vid ansättningen,
avsmalnande och meddellång. För jaktbruk kuperas svansen till ungefär
halva längden. I vila bärs svansen hängande. I rörelse bärs den vågrätt,
men inte för högt över rygglinjen eller kraftigt böjd. (I länder med
kupieringsförbud får svansen vara okuperad. Den skall nå till halsen och
bäras rak eller lätt sabelformad.)
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I
SVERIGE.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Framifrån sett skall frambenen vara raka och paralella,
från sidan sett väl ställda under kroppen.
SKULDERBLAD: Skulderbladen skall vara snedställda och väl
åtliggande. Muskulaturen skall vara kraftig och torr. Vinklingen mellan
skulderblad och överarm skall vara god.
ÖVERARM: Överarmarna skall vara så långa som möjligt med torr och
väl utvecklad muskulatur.
ARMBÅGE: Armbågarna skall vara åtliggande men ej knipta. De skall
varken vara utåt- eller inåtvridna. De skall vara placerade långt bak.
Vinklingen mellan över- och under arm skall vara god.
UNDERARM: Underarmarna skall vara raka med tillräklig muskulatur
och kraftig men inte grov benstomme.
HANDLOV: Handlovarna skall vara starka.
MELLANHAND: Vinkeln mot underarmen skall vara minimal, men får
aldrig saknas helt.
TASSAR: Framtassarna skall vara runda till ovala, väl slutna med
långsträkta välvda tår och kraftiga klor. Hårda, motståndskraftiga
trampdynor. Tassarna skall vara paralella så väl stillastående som i
rörelse; varken inåt- eller utåtvridna.
BAKSTÄLL: Bakstället skall vara rakt och paralellt sett bakifrån,
väl vinklat och med kraftig benstomme.
LÅR: Låren skall vara långa, breda och muskulösa med god vinkel
mellan bäcken och lårben.
KNÄLED: Knälederna skall vara starka. God vinkel mellan lår- och
underben.
UNDERBEN: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.
Vinkeln mot mellanfoten skall vara god.
HAS: Haslederna skall vara starka.
MELLANFOT: Mellanfötterna skall vara lodrättställda och kraftiga.
TASSAR: Baktassar, se framtassar.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande med god steglängd fram
och gott påskjut bak. Fram- och bakben skall föras rakt och paralellt.
Under rörelse skall hunden ha god resning. Passgång är ej önskvärt.
HUD: Huden skall vara åtliggande utan veck.
PÄLS:
PÄLSSTRUKTUR: Pälsen skall vara kort och tät och skall kännas fast
och hård. På huvud och öron skall den vara tunnare och kortare och på
svansens undersida obetydligt längre. Hela kroppen skall vara täkt av
päls.
FÄRG:
A) Brun, utan tecken.
B) Brun, med ett fåtal vita eller spräckliga tecken på bröst och
extremiteter.
C) Mörkt brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar eller stänk.
Grundfärgen för dessa hundar är inte brun med vitt eller vitt med brunt
utan pälsen uppvisar en nära nog enhetlig blandning av brunt och vitt. På
bakbenens insidor och på svansspetsen är färgen oftast ljusare.
D) Ljus brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar, stänk eller
utan fläckar. Vid denna färgvariant förekommer brun päls i ringa
utsträckning, den vita färgen dominerar.
E) Vit med brun teckning på huvudet, bruna fläckar eller stänk.
F) Svart färg i samma teckning som brun resp. brunskimmel. Gulröda
tecken är tillåtna.
G) Bläs och spräckliga läppar är tillåtet.
STORLEK/VIKT:
MANKHÖJD:
HANHUND: 62 - 66 CM
TIK: 58 - 63 CM
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömmas i
förhållande till graden av avvikelse.
- Dålig resning och bristande könsprägel
- För kort nosparti
- För mycket eller för lite läppar
- För långa, korta eller tunga öron; för tätt ansatta eller vridna öron
- För ljusa ögon
- Avsaknad av högst två tänder (P1 OCH M3), dvs, av totalt 4 P1 och 2 M3
får högst 2 tänder saknas
- Löst halsskinn
- Tendens till karprygg
- För kort kors
- Dåligt vinklade bakben
- För djupt bröst
- Utåt- ellerinåtvridna armbågar; utåt- eller inåtvridna tassar,
marktrånga eller markvida framben
- Lätt hjulbenhet, kohasighet eller hastrånghet
- Svans som bärs för högt över rygglinjen eller bärs kraftigt böjd
|
